söndag 11 december 2011

Norrlands svårmod

Har ägnat helgen åt att läsa Therése Söderlinds bok Norrlands svårmod. Började i fredags och i morse klockan 5, vaknade jag och kände att jag bara måste läsa den färdigt. Jag tycker mycket om denna bok, kände mig nästan beroende av den. Den var både tragisk och spännande samtidigt som det trots allt svårmod och elände, ändå fanns en strimma ljus i den. Ljuset i form av att få veta, få saker och ting att hamna på sin rätta plats och komma till ett slags bokslut över en besvärlig uppväxt där frågetecken och outtalade meningar hopade sig längs vägen.
Jag försöker hitta igenkänningsmärken i boken och det blir naturligtvis miljön - Höga Kusten. Är det därför jag blir så berörd av boken? Eller är det för att jag kunde känna igen mig i simträningens oändliga simtag, dag efter dag... Några andra egentliga likheter med mitt eget liv kan jag inte hitta och det behövs väl inte heller. Jag gillar verkligen denna bok och just nu vill jag bara läsa ännu mera av Therése, nämligen hennes senaste bok, Vägen mot Bålberget! Tack för en fantastisk läsupplevelse!