Aldrig utlånade böcker

Förra måndagen träffades vi i bokcirkeln för att berätta för varandra om de böcker som vi lånat. Kategorin var: aldrig utlånade böcker! Personalen på biblioteket hade plockat fram ett stort antal titlar som alla hade det gemensamt att de aldrig lånats av någon människa och därför aldrig heller lästs. Det känns ganska tragiskt att det finns böcker som aldrig bläddras i, som aldrig får kittla någons fantasi eller ta någon med på en fantastisk resa...  

Alltnog så hade vi i gruppen plockat på oss flera titlar och vi kunde konstatera att i vissa fall var det befogat med ett öde i det tysta medan andra funnit riktiga guldkorn.
Jag själv rekommenderade en japansk liten bok som hette Snö. En berättelse, skriven av Maxenee Fermine, blandad med underbara haikus. En annan bok, en norsk, hette Kärlek, av Hanne Örstavik var en mycket speciell skildring av en dag i en mammas och en pojkes liv och som slutade väldigt tragiskt.
En bok som blev diskuterad var Gunilla Linn Perssons Smultronfälten. Flera hade läst den och kritiken var både ris och ros. En bra bok ifrån Island var, Med självande tårar av Sjon.

En stark och upprörande bok var Anteckningar från belägringen (Leningrad) av Lidija Ginzburg. 

En annan mycket otäck, men sann bok var Den stenade kvinnan av Freidoune Sahebjam. 

En kista av glas var en prosa av Marianne Jeffmar, med idéer från bl.a Snövit. 

En allegori över 70-talets politiska kris var Tennisspelarna av Lars Gustafsson 

och från Italien kom boken Väntrum av Valeria Parrella.

Tills nästa gång vi ses väljer vi fritt från sommarläsningen och nästnästa träff ägnas åt Madame Bovary av Gustave Flaubert.

Trevlig läsning önskar Agneta!